yesbox, nu är ida igång igen, imorgon kommer det vara en bra dag. för betongen ger mig kärlek, jag älskar asfaltet som ligger där och väntar på att någon ska gå på det, skulle kunna böja mig ner och pussa asfaltet, för det är här mitt hem är.
jag försöker att se upp till himlen nu, men jag kan inte se dig något mer. och ja, jag saknar dig. varför skulle du lämnade mig så tidigt för? när jag mycket väl vet att jag inte kan få något svar, så kan jag inte låta bli att fundera på vem du igentligen var. allt jag vet är att du var en väldigt snäll människa, den bästa faktiskt. jag kommer alltid att komma ihåg dina ord, när du sa att du skulle köpa en häst till mig. vilket jag absolut inte hade velat ha idag, men jag var ju liten.. jag kom ihåg när jag satt inne hos dig på sjukhuset, jag satt på en stol och dingla med benen och du kollade på mig och sa tack för chokladen jag hade köpt åt dig. ifall om du hade funnits hos mig idag, jag vet att du hade funnit där för mig, för du fanns redan där för mig när jag var 4 år, innan du försvann ifrån mitt liv.
jag förstod ju inte då att du inte fanns mer, det sista jag kom ihåg var att jag stod framför den där stora lådan du låg i inne i kyrkan, jag höll min farmor jättehårt i handen och titta upp mot henne och fråga; när vaknar han? hon tittade på mig en jätte lång stund först.. sen böjde hon sig ner och sa; han kommer inte vakna..
sen dess har jag varit för feg för att kunna gå till din grav.. men jag lovar att jag kommer att komma och prata med dig, snart så.
när jag säger 'jag tänker inte ta emot detta vad ni än säger' då borde ni lyssna, säg inte att jag låter bestämd och borde tänka igenom detta. för det finns inget att tänka igenom, inte ett jävla skit.
nu är jag hemma, och jag överlevde.. sjukt ändå.. ibland tror jag att det inte jag som är där, som sitter i den där fotöljen ihop sjunken och väntar.. när jag väl kommer på att det verkligen är jag, när jag kommer tillbaka till verkligheten, då är det inte lika roligt längre.. då har man bara lust att resa sig upp och gå iväg, gå hemåt. men alltid just då så är det försent..
alltså att man kan bli så jävla taggad inför sommarlovet och det är sjukt vad mkt inplanerat jag har, bästa sommaren någonsin! ska dricka och bara leva livet helt enkelt, bada i en fontän onykter, åka bräda, marstrand, jobba såklart, falkenberg, fota, junkfest, tidaholm, och damn så sjukt mkt mer!
äntligen har jag städat mitt rum, behövdes verkligen! och snart ska jag nog gå och färga ögonfransarna, nice. men vafan, har absolut inte hänt ett jävla skit den här helgen och jag har problem, för imorgon kommer den verkligen inte bli bättre, hela studiedagen imorgon är förstörd. damn, lider som fan!
